Sportservice Reebok Jofa Cup 2009
Successivt kommer klubbarna att ges en mer ingående presentation här nedan.
Akilles | Ale-Surte | Baikal-Energia |
BolticGöta |
Gais | Gripen
Kungälv |
Lidköping | Solberg |
Stabæk | Villa |
Örebro
Akilles Bandy
Klubben Akilles kommer från Borgå (Porvoo), en stad med 48 000 invånare ca 50 km öster om Helsingfors. En tredjedel av befolkningen är svenskspråkig. Borgå är en av sex medeltida städer i Finland, grundad cirka 1380. Borgå stift, är den samlande kyrkliga organisationen för hela den svenskspråkiga minoriteten i Finland, inom den Lutherska kyrkan.
I mars 2009 firades 200-årsjubileum för Lantdagen 1809 som hölls i Borgå av den ryske Kejsaren Alexander I, och då grunden för den självständiga nationalstaten Finland lades.
De största privata arbetsgivarna i dagens Borgå är Neste Oil, Stora Enso, Dynea Chemicals, Ensto-yhtiöt, Borealis Polymers, Norpe, Sanoma-WSOY samt Ok Osla. Bland kända personer med anknytning till staden kan nämnas nationalskalden Johan Ludvig Runeberg, som bodde här från 1837, samt fotbollsspelaren och vinnaren av Champions league med Liverpool Sami Hyypiä, som föddes i Borgå 1973 (han är bara född i Borgå, har egentligen aldrig bott här).
Den kvinnliga skönheten har alltid stått högt ikurs i Borgå. Många Borgåtjejer har blivit nominerade till Fröken Finland. Bland andra kommer den kända Panos Emporio-modellen Janina Frostell från staden.
Klubben Akilles grundades 1902, och bandyverksamheten drog igång på 1920-talet. Under årens lopp har man tagit två mästerskapsguld och ligger på sjunde plats i maratontabellen. Senaste säsongen kom Akilles på tredje plats i ligan (bästa placeringen på 22 år), men åkte sedan ut i kvartsfinalen då laget drabbats av influensa.
Främsta poängplockare i serien (20 matcher) var Rasmus Lindqvist 37 mål + 6 assist, Jari Hyttinen 13 + 22 och Petri Parviainen 12 + 6. Bland spelare som gjort säsonger i Sverige märks just Hyttinen (Villa, Falun, Tranås, Örebro, Sirius) och Lindqvist (Helenelund, Falun).
Jari Hyttinen är spelande tränare för laget och till sin hjälp har han fyra assisterande tränare:
Petri Ahonen (matchcoach), Kim Johansson (spelarutveckling), Pertti Koponen (målvakter) samt Jaakko Honkanen (barmark). Till säsongen 09/10 har klubben redan lyckats knyta till sig tre intressanta nyförvärv:
- Joni Kauhanen (28 år) från IF Stjärnan, spelade 5 A-landskamper för Finland under säsongen 08/09, har tidigare spelat också i Målilla, Ljusdal BK och IF Västanfors.
- Jani Hietikko (25 år) från Narukerä, spelade 6 A-landskamper för Finland senaste säsongen, årets junior i Finland 2001 och 2003.
- Tero Määttälä (21 år), lovande spelare från Botnia-69 Helsingfors, gjorde 26 mål i vintras på 18 matcher.
Klubben har ett samarbete med Villa-Lidköping BK som går ut på att Akilles’ spelare får en möjlighet att besöka Villa varje år och träna några dagar med Villas A-lag. Det är också möjligt att klubbarna lånar spelare till varandra, till exempel spelade Andreas Flinck från Akilles tre matcher i Villa under säsongen 08/09 då Villa hade stora skadeproblem.
I och med de nyförvärv som klubben fått siktar man på topp två i Finland. Till nästa säsong kommer Akilles att ha fem spelare i truppen som spelade landskamper för Finland i vintras (Lindqvist, Hyttinen, Kauhanen, Hietikko samt Joakim Nordström). Detta kommer säkerligen att synas i spelet och man vill spela en fartfylld och offensiv bandy, och ta vara på de många duktiga skridskoåkarna i laget. Men först och främst vill man utveckla sitt sätt att spela bandy samt ge sina unga spelare möjlighet till utveckling.
Spelande tränaren Jari Hyttinen berättar att Sportservice Reebok Jofa Cup förväntas ge tillfälle till att spela bra matcher mot kvalificerat motstånd i utmärkta förhållanden. ”Vi kommer att göra vår ispremiär på stor bana i Surte. Dessutom har vi 2-4 nya spelare i startelvan och därför tror vi inte kunna vara på topp direkt. Men vi är säkra att erfarenhet från spel mot svenska elitserielag som Villa, Vänersborg och Kungälv kommer att utveckla oss på längre sikt.”
Uppdatering, Akilles
Borgåklubben förstärker med 23-årige svensken Rickard "Pritch" Andersson från Örebro. Han beskrivs som en extraordinärt duktig skridskoåkare.
Ett ytterligare nyförvärv kan presenteras: Miikka Tujula ansluter från Tillberga med bland annat tre a-landskamper i bagaget.
Ale-Surte BK
Som på så många andra platser hör sportens tillkomst i Surte intimt samman med ortens bruk. Surte Glasbruk startade 1862 och utvecklades till en modern exportindustri. Surte IS var klubben som drog igång idrottsverksamheten på orten, och det var inom den klubben som den första dokumenterade bandymatchen ägde rum 1908. Den 23 november 1927 bildades så Surte Skridskoklubb. Bakom det konstituerande sammanträdet stod bl.a. ungdomar från fotbollsföreningen Hoppet vilka bestämt sig för att bilda en klubb med bandyn som huvudinriktning.
Efter en hel del framgångar i distriktet under ett antal år kunde Surte SK 1945 säkra avancemanget till division 2 genom sin första seger i Göteborgsseriens klass 1. Tyvärr slutade första besöket i de finare sammanhangen (Div. 2 Västergötland) med omedelbar degradering. Återbesöket i distriktsserien blev dock bara ettårigt - och efter återkomsten till näst finaste bandyserien (som ju Div. 2 var då) 1947, behöll Surte SK sin plats där under hela 50- och 60- talen.
Säsongen 1970-71 tog Surte SK steget upp i allsvenskan! Efter ett nästan osannolikt dramatiskt kval slutade tre lag på fyra poäng; Vetlanda med 0 i målskillnad, Västerås med +3 och Surte med +4! Surte höll sig kvar i allsvenskan i 15 raka säsonger!
1974 stod den konstfrusna anläggningen Jennylund klar och klubben fick äntligen en is-säker hemmaarena. På annandagen skedde invigningen, då Villa var fräcka nog att vinna inför 2.890 åskådare. Hemmamötet mot IFK Kungälv lockade hela 4.445 åskådare!
Inför säsongen 1979-80 bytte klubben namn till Ale-Surte SK. Ale kommun insåg klubbens värde som PR-instrument, än idag är tveklöst Ale-Surte det mest kända varumärket förknippat med kommunen. Den verkliga guldåldern, med tre raka slutspel inföll nu. Den största framgången nåddes 1981 då Edsbyn slogs ut i kvarten, men kommande mästarna Boltic vann i två raka semifinaler.
Sista säsongen för Ale-Surte SK i högsta serien blev 1992-93. Och det bittraste av allt: IFK Kungälv klarade sig kvar, en ynka pinne före Ale-Surte.
Den knappa ekonomin satte sin prägel på verksamheten under kommande säsonger och en skatterevision som uppdagade brister från flera år tillbaka i tiden blev det som slutligen sänkte skutan. Den 22 juni 1998 begärde sig den anrika föreningen Ale-Surte SK i konkurs.
Räddningen för seniorverksamheten var farmarlaget Surte Wildcats som vunnit div. 3 som hade en div. 2-plats som väntade. Klubben bytte namn till Surte Bandyklubb och arbetet med att återupprätta förtroendet tog vid. Ungdomsverksamhet, driften av Jennylund och allt annat kom igång med hjälp av en samling entusiastiska bandyvänner.
Med undantag för ett par säsonger på nivån snäppet under, har ASBK sedan dess spelat i näst högsta serien. Det klubben främst utmärkt sig med är förstås det entusiastiskt utförda bygget av Ale Arena. Med hjälp av en samling ”bandydårar” inom föreningen har man, för i sammanhanget ynka dryga 17 miljoner kronor, lyckats uppföra en inomhusarena för världens snabbaste lagsport. Ale Arena stod klar inför säsongen 2007-08, som tredje inomhusarena i Sverige, och har betytt mycket för bandyn i hela Västsverige.
Inför senaste säsongen engagerades Per-Anders ”Nöne” Gustavsson, som ”distanstränare” – med mentorskap för övriga ledare och spelare i befattningsbeskrivningen. Med "Nöne", och på-platsen-tränaren Göran Adolfsson utvecklade laget ett eget spel, med disciplin och ett säkert uppträdande på isen, vars like det var länge sedan man såg från ”Vildkatterna”. Det såg länge ut som Ale-Surte skulle ta hem serien och gå vidare till elitseriekval, men mot slutet tappade man stinget och passerades av såväl Gais som Lidköping.
Inför kommande säsong har klubben till dags dato annonserat nyförvärv i form av 21 årige målvakten Alexander Wetterberg från Motala, backen Martin Gustafsson från Frillesås samt fystränaren Peter Ward med färska meriter från IFK Kungälv.
Uppdatering, Ale-Surte
Ytterligare ett tillskott till truppen har blivit offentligt, även om de pressuppgifter som hittills är det enda som publicerats inskränker sig till att beskriva det som att man är "muntligen överens". Den 21-årige anfallaren Fredrik Rexin från Ljusdal är i alla fall fullt inställd på att spela med "Vildkatterna" nästa säsong.
Förutom att ovan nämnde Rexin kan bekräftas, och redan preseterat sig som målskytt i träningsmatcher, är den stora nyheten att Surtesonen Lasse Karlsson gör sin efterlängtade comeback i moderklubben efter ett antal säsonger i bland annat Hammarby.
Vidare har en ny tränare i form av Urban Aheinen annonserats, liksom mittfältaren Thomas Andersson, 24, från Mölndal Bandy.
Baikal-Energia
Klubben Baikal-Energia kommer från Irkutsk i Sibirien, en stad med dryga halvmiljonen invånare vid Bajkalsjöns strand. Staden ligger längs med Transsibiriska järnvägen 5185 km från Moskva. Klimatet präglas av stora temperaturskillnader, med varma torra somrar och kalla vintrar, januari har en medeltemperatur på -19.
För oss i väst står ”Sibirien” ofta för deporteringar av oliktänkande, och faktum är att Irkutsk under århundraden varit en vanlig destination för dylika påtvingade folkomflyttningar. Under tidigt 1800-tal skickades många konstnärer, officerare och adelsmän i exil till Sibirien under upproret 1825 mot tsar Nikolaj I. Därmed utvecklades Irkutsk till en intellektuell högborg, vilket har präglat staden i ansenlig omfattning. Åtskilliga speciellt utsmyckade trähus och annat överlevde Sovjettiden och finns fortfarande kvar, vilket innebär en tydlig kontrast mot Sovjettidens betonghus.
Staden står på hög nivå beträffande bildning och kultur, eller vad sägs om flera universitet, bland annat ett allmänt statligt universitet, en högskola för ekonomi och juridik, tekniskt institut, jordbruksinstitut, medicinskt universitet och skolor för lingvistik och pedagogik samt nio forskningsinstitut strax utanför Irkutsk för forskning i bland annat geografi, energisystem, geokemi, styrteknik, kemi, limnologi (vad det nu är) och fysik.
Bandyn kom till staden 1923 i form av en från Petrograd inflyttad entusiast. Dynamostadion på Karl Marxgatan byggdes 1928 och sporten utvecklades sedan inom det danska ”Severotelegrafnoe agency” som fanns i Irkutsk på 30-talet, och man började spela mot motståndare med fantasieggande namn som "Sparta", "UNION", "En strak proletär", "Dinamo" och "Sverdlovsk Transport".
Andra världskriget var en katastrof för hela Ryssland och förvisso för bandysporten då nära nog en hel generation spelare utplånades. Omstarten för bandyn i Irkutsk skedde 1947, när "Lokomotiv", blev mästare för den Centrala Järnvägen och började få uppmärksamhet inom den Sibiriska sportvärlden. 1956 gjorde Irkutsk Lokomotiv sin debut i Sovjetiska mästerskapet, och på sextiotalet etablerade man sig i högsta serien.
Ekonomiska problem i början av 1990-talet innebar en kris för Lokomotiv, och en ombildning, återigen med hjälp av ett företag med skandinaviska kopplingar, skedde genom företaget Sibscan vilket också blev klubbens nya namn. 1995 vanns klubbens första medalj, brons, i det nationella mästerskapet och nu följde några säsonger med goda resultat, bland annat ett silver.
Ovanstående uppgifter har vi fått fram genom att tolka Googles automatöversättning av Baikal-Energias hemsida på ryska. Det avslutande stycket citerar vi rakt av: ” I augusti 2004 av en grupp fans Hockey Club och laget får ett nytt namn – ’Baikal-Energia’. Förändras och färger klubb, nu är de vita och blå. Under de närmaste åren Irkutsk hockeyspelare sätta högsta mål. Detta innebär att människors Irkutsk team till ett stort jobb. Victory kommer förr eller senare. Alla är fast beslutna att återta sin förlorade position som en av ledarna för Rysslands hockey.” Det är således inte helt omöjligt att vi missuppfattat en hel del av det övriga innehållet.
I det komplicerade mästerskapssystem som ryssarna har numera kom Baikal-Energia på sjunde plats senaste vintern. Årets säsong har redan startat med matcher i cupen, som på något vis hänger ihop med själva mästerskapet. I måndags slog Sportservice Reebok Jofas ryska gäster Volga med 10-3 och två dagar senare förlorade man med 6-2 mot Ural Trubnik.
BS BolticGöta Karlstad
Karlstadklubben BolticGöta är som alla förstår ett resultat av en sammanslagning av två klubbar, vilken skedde 2000.
IF Göta var väl vid sammanslagningen inte mycket mer än a-laget, ett rätt ålderstiget sådant om vi inte minns fel, i dåvarande Division 1 (näst högsta nivån), men traditionerna var sannerligen stolta. Med 47 Allsvenska säsonger (alltså på högsta nivån), tre SM-guld (på trettiotalet) och fyra silver ligger klubben ännu idag så högt som på nittonde plats i maratontabellen. Efter att ha varit ett stabilt lag i högsta serien fram till tidigt sjuttiotal, gjordes ytterligare fyra säsonger under åttiotalet (då med Boltic som seriekonkurrent) – sista besöket på förnämsta nivå gjordes sedan 1990/91.
IF Boltic bildades 1946, inspirationen till namnet kom från grundarnas favoritlag Bolton och Celtic. Debuten i högsta serien skedde 1976/77, och klubben var den stora dominanten i svensk bandy under 80-talet med sju raka SM-guld. Därefter har man vunnit ytterligare två guld, det senaste 1995. Efter elitseriesäsongen 2006/07 åkte man emellertid ner till Allsvenskan. Klubben (under namnen Boltic samt BolticGöta från 2000) ligger på åttonde plats i maratontabellen.
På senare år har klubben vid flera tillfällen stått inför konkurshot, men diverse räddningsaktioner, bland annat med deltagande av Sven-Göran Eriksson,
ser ut att ha löst de värsta knutarna. Ett IF Boltic AB har bildats med syftet att långsiktigt säkra förutsättningarna för elitbandysatsningen i Karlstad,
och åtminstone styrelsens sammansättning imponerar med diverse näringslivstoppar.
Senaste säsongen kom BolticGöta på fjärde plats i mellersta Allsvenskan, endast tre poäng bakom elitseriekvalande Katrineholm på andra. Nyheter om truppen som offentliggjorts berättar om nyförvärv i form av Martin Apelqvist, Gripen; Marcus Elfström och Joakim Jansson, Slottsbron; Johan Ramström, Delta samt comebackande Filip Eriksson. Lämnar gör Henrik Karlsson (Delta) och Martin Carlsson, (Frillesås).
Uppdatering, Boltic
Nya är Jon Karlsson, född 1990, målvakt från LAIK samt Richard Fogelqvist, född 1989, mittfältare från Villa.
Ny huvudtränare blir Per-Erik Saikoff som, tillsammans med Kjell-Göran "Fille" Broström och Björn Tömmernes, ska vässa laget.
Gais Bandy
Det väckte en hel del uppståndelse i de västkustska bandykretsarna när det inför säsongen 2005-2006 meddelades att nyuppflyttade SK Höjden bytt namn till Gais Bandy.
Förberedelserna för detta hade startat ett år tidigare, men nu var överflyttningen av Höjdens a-lag ett faktum.
En del ekonomiska problem blev kvar i Höjden, som blev en ren ungdomsförening – medan nya fräscha Gais tog Höjdens plats i näst högsta serien. Från Gaishåll menade man förstås att denna blandning av gammalt och nytt i Gais Bandy, och uppgörelsen med Höjden, var en sund och förnuftig lösning.
Efter dessa, i mångas ögon kontroversiella, turer har Gais Bandy gjort det mesta rätt. Man har lyckosamt exploaterat Gais varumärke; attraherat storstadens sponsorpengar och fått uppmärksamhet från Gais hängivna fotbollsupportrar. Framförallt har klubben åstadkommit bandybanan på Heden – med bästa möjliga kommunala uppbackning, i sann Göteborgsanda, och med gott ekonomiskt utbyte för föreningen.
Den sportsliga satsningen imponerar också. Gais vann den södra Allsvenskan senaste säsongen, efter att bland annat ha tagit tre av fyra poäng mot Ale-Surte. I organisationen finns förre förbundskaptenen Kenth Hultqvist, förre Surte- och Frillesåstränaren Michael Hillström samt en uppsjö unga talangfulla spelare, bandyfostrade på mer klassisk bandymark än Heden eller Ruddalen. Satsningen mot Elitserien, som uttalats redan från starten, understyrks av att man nyligen knutit till sig förre Vänersborgstränaren Magnus Nordin.
Redan förra säsongen tillhörde Gais de klubbar som nyttjade Ale Arena mest för sina förberedelser; nu är klubben en av de mer intressanta deltagarna i Sportservice Reebok Jofa Cup. Under perioden fram till cupen skulle det inte förvåna om man knyter till sig några intressanta nyförvärv.
Uppdatering, Gais
Mycket riktigt, göteborgsklubben värvar vidare. En verklig kanonvärvning har presenterats i 25-årige mittfältaren Magnus Karlsson, med massor av elitserierutin från Vetlanda. Vidare har man kontrakterat J-landslagsmannen Sebastian Rundqvist, forward från Lidköping men senast i Tillberga.
Nya nyförvärv: 24-årige Calle Johansson från IFK Vänersborg, meriterade Joakim Hedberg, 25 år, senast i Falu BS, 20-årige Tobias Backman från Motala samt 33-årige Magnus Boström som varvar upp igen från lägre divisioner ansluter alla till laget på Heden.
Gripen Trollhättan BK
Senaste säsongen åkte Trollhättans bandystolthet ur högsta serien. Efter en tolfteplats i Elitserien väntade ett kval, där man fick se sig passerad av såväl Haparanda Tornio som Falu BS. Bland de tongivande spelarna märktes Misja Pasjkin, Daniel Svedberg, Marcus Sixtensson-Ottosson och Robert Mayborn, vilka toppar klubbens poängliga för 2008-09.
Det verkar inte som supportrarna blev alltför överraskade av det resultatet; Gripen är en av de mest utpräglade lindansarklubbarna i svensk elitbandy under 2000-talet. Premiären i högsta serien skedde redan 73/74 och slutade med sista plats och degradering. Inte förrän 2001/02 återkom man och höll sig kvar i två säsonger. Ett besök på högsta nivå gjordes 2004/05 och återkomsten skedde 2007/08 då man kvalade sig kvar.
Med sina sex säsonger i högsta serien återfinns Gripen/Trollhättan på 35’e plats i maratontabellen, efter Forsbacka IK men före IK Heros. (Såväl Forsbacka som Heros finns kvar i seriesystemet, båda i Div. 1 Norra senast. Forsbacka, som ligger nära Gävle, kom trea och Heros från Smedjebacken hamnade jumbo.)
Studerar man Gripens historia hittar man följande intressanta tidsbild på dess hemsida:
”1936
Gripens Bollklubb bildades. Vid denna tid fanns det sju trollhättelag, som hade bandy på programmet.
Gripen fick under de första åren kämpa under 'storebror' TIF....”
Nuförtiden är Gripen ensam klubb att utöva världens vackraste lagsport i Trollhättan. Det är kanske numerären spelare som är det viktigaste, men visst är det sorgligt att antalet klubbar minskar så drastiskt – och så är det överallt. Och självklart är färre seniorspelare aktiva med en klubb på orten jämfört med sju.
Som på ett antal andra platser söderöver bekämpas bandydöden i Trollhättan med ett hallbygge. Slättbergshallen ska gå lös på drygt 60 miljoner kronor, och innebär att man bygger tak på befintlig utebana, dessutom hopbyggd med den nuvarande hockeyrinken som ligger längs ena kortsidan på bandyplan. Hallen kommer att ha en publikkapacitet på max 4 000 personer och beräknas stå klar lagom till seriestarten. Studerar man de foton som publicerats på Trollhättans stads hemsida, kommunen står för bygget, ser man att konstruktionen i allt väsentligt påminner om Ale Arena.
Silly-seasonnyhterna från Trollhättan låter berätta att man tappar Misja Pasjkin, som kanske går till Sirius, Mathias Johansson till Falu BS, målvakten Gabriel Bridholm till Vänersborg, samma väg går Jonatan Rask, Daniel Bäck till Sandviken, Tomi Niemikorpi blir spelande tränare i Mjöndalen samt Per Spjuth till Blåsut. Dessutom slutar tränaren Mikael "Pluto" Svantesson.
På nyfrövärvsfronten toppas nyheterna av att Alexander Mayborn återkommer efter en sejour i Sirius. Andra återvändare är Martin Brag, som lirat de senaste sex säsongerna i Blåsut och Vargön, samt Andreas Nordberg (Vargön). Vidare ansluter Jonas Andersén (Bollnäs).
Av flera uppgifter att döma satsar inte klubben på en omedelbar återkomst till Elitserien, utan tänker sig att konsolidera sin verksamhet i nya arenan.
Uppdatering, Gripen
Daniel Svedberg (spelande tränare) och Mikael Borstner kommer att leda laget med stöttning av Martin Rosendahl och Joachim Berglundh. Nya spelare är Peter Jansson från Vargöns BK samt målvakten Christopher Smerkerud, 24, på lån från Ullevål.
IFK Kungälv
Så sent som 2006 slutade IFK Kungälv efter ärkerivalerna Ale-Surte i grundserien på näst högsta nivån. Året därefter var man i kval till eliten, där Gripen blev för svåra. 2008 vann dock Kungälv kvalet – och den senaste säsongen spelade man sålunda i Elitserien!
Dessa ständiga förbättringar är ett resultat av ett metodiskt arbete på många plan. Medialt har man trummat in budskapet om sitt ”unga lovande lag” ända sedan tiden då stommen i gänget utgjordes av veteraner som Håkan Olsson, Gert Svensson, Anders Liw med flera. Samtidigt har man dock konsekvent föryngrat och släppt fram egna förmågor på ett förtjänstfullt sätt – så senaste vintern när till och med ”Hogge” Olsson inte längre fanns på isen förtjänade man att betecknas som ett ”ungt lag”. Rutinen finns dock där i form av bland andra Peter Pudich, 36 och Liw, 43!
Spelet har också utvecklats steg för steg, trots upprepade tränarbyten. Troligen är det väl någon eller några av ovan nämnda veteraner som lagt ut kursen, och har lärt upp tillkommande ungdomar.
Inför comebacksäsongen i högsta serien skötte IFK sina förberedelser i Ale Arena. Troligen var det väl detta som låg bakom den lysande säsongsupptakten. Så sent som efter tio av de 26 omgångarna låg man på kvartsfinalplats! Efter hand blev dock resultaten sämre, inte utan visst knorrande i leden, men nykomlingen hängde kvar, slutade på elfte plats vilket innebär ”kval nedåt”– och det sopade man hem enkelt.
Klubben startades som en idrottsförening för nykter ungdom 1939 under namnet Stadsgränsens IF. Eftersom man efter den första säsongen hamnade i samma serie som ett Göteborgslag med samma namn kallade man sig sedan IFK Kungälv. Säsongen 1963-64 debuterade klubben i högsta serien, och har därefter hoppat mellan högsta och näst högsta nivån mest hela tiden. Under en period från 70-talets slut och under halva 80-talet fick man finna sig i att förekomma i serien under Ale-Surte. Men från och med Surtes degradering 1993 har Kungälv tveklöst varit det mest framstående bandylaget i Göteborgsdistriktet. I maratontabellen ligger IFK på 20’e plats med 27 säsonger i högsta serien.
Bland ledande spelare i dagens upplaga av IFK nämns allt som oftast radarparet Mikael Lindberg och Daniel Gratjov som med sin snabba skridskoåkning i sina bästa stunder kan såga sig igenom de flesta försvar. De senaste säsongerna har rutinerade Stefan Nordén bidragit med sin kreativitet, och bland de yngre Kungälvskillar som utmärker sig kan nämnas Mikael Vaihela, Glenn Skoglund och Jakob Jenefeldt.
Sedan serien slutade har meddelats att tränarteamet utökas med Stefan Nordén och sportchefen Stefan Åberg, vilka ska komplettera Roger Knöös och Lasse Rosell. Det enda nyförvärvet på spelarsidan vi kan hitta är Johan Staaf, försvarare från Frillesås.
Uppdatering, Kungälv
Två nyförvärv från finska OLS Uleåborg, Markus Kumpuoja och Pertti Virtanen, har presenterats. Anfallare respektive målvakt.
Lidköpings AIK
Lidköpings AIK, eller kort och gott Laik som alla säger, har under en rad år nu varit det stabila andralaget i bandytäta Lidköping. Klubbens tillkomst kan kanske tjäna som en illustration till den utveckling som sporten haft på många platser; från en brokig flora amatörer som spelat på upplogade naturisar till en mer proffsig och teknikintensiv sysselsättning.
Det fanns hela 14 lokala bandyklubbar i Lidköping: Vinninga, Kartåsen, Lovene, Järpås, Lavad, Tun, Gillstad, Viking, Svarthall, Tolsjö, Kållandsö, Villa, Wästerlund samt Sjödalen, och de två sistnämnda hade dominerat innan Villa tog över förstaplatsen i mitten av sextiotalet. Man spelade bandy där och när det fanns is, och säsongerna kunde ibland bli rätt korta och sönderhackade. I och med konstisbanans tillkomst 1964 blev tillgång till säker is en förutsättning för fortsatt bandyspel i organiserad form, många av småklubbarna försvann, och Wästerlund och Sjödalen slogs ihop till Laik 1968.
Man kan förmoda att den utveckling vi ser i dessa dagar, med byggnation av inomhusarenor på många platser, kommer att medföra en liknande ”standardhöjning” av sporten, troligen med baksidan att mindre framsynta klubbar (eller kommuner) inte kommer kunna hänga med.
Laik har under ett antal år nu spelat på nivån under grannen Villa. Folk i Lidköping har nog knappast sett dessa båda klubbar som arga konkurrenter, utan har betraktat det som mer eller mindre en naturlag att Villa ligger i högsta serien och Laik nånstans där under. Men faktum är att den senaste vintern var avståndet de båda klubbarna emellan stundtals väldigt litet, med Villa kämpande på kvalplats i Elitserien och Laik som slutlig tvåa i Allsvenskan och i kval till eliten.
Vi som ibland besökt Lidköpings isstadion, för exempelvis en match mellan Laik och Ale-Surte en sen onsdagskväll efter en Villamatch, vet ju att publikunderlaget de båda klubbarna emellan är som natt och dag, och organisatoriskt är förstås Laik långt efter storebror. Detta hindrar dock inte Laik från att vara en oerhört imponerande ungdomsförening och plantskola för unga bandyspelare. Ungdomslag från Laik, och det gäller alla åldrar, är alltid framgångsrika i de serier de ställer upp i.
Vad gäller det aktuella a-laget har vi fått fram att den förre Gripentränaren Ingemar Sixtensson kommer att leda Laik, han tar över efter Daniel Behlander och Anders Karlsson. På spelarsidan tappar man Hampus Frisén till Djurgården, Jon Karlsson till Boltic samt junioren Christoffer Norin till Villa. Nyförvärv är Mattias Jansson från Villa.
Uppdatering, Laik
Nya spelare som annonserats: Daniel Lannerås, senast från Delta i Karlstad men presenteras som "ur-Laikare", Carl Berglund, från Gillstad/Svarthall men med meriter från Sirius - också han ursprungligen från Laik, synnerligen meriterade Marcus Sixtensson-Ottosson, närmast från Gripen, Jon Ljungberg från Tranås (är samtidigt sportchef i Villa!) samt Andreas Erkenborn, målvakt från Villa.
Solberg Sportsklubb
Solberg Sportsklubb bildades 1929, och bandyverksamheten inleddes 1946. Det är en stor klubb med ca. 1100 medlemmar.
Klubbens hemvist är Solbergelva, Nedre Eiker kommun, ca. 50 km sydväst om Oslo.
Förutom bandy har klubben sektioner för fotboll, gymnastik, chearleading, friidrott och handboll. Dessutom har klubben en "eldres avdeling" och en grupp som arrangerar bingo på söndagarna i klubbhuset.
Klubbens nya service- och omklädningsbyggnad blev färdig hösten 2007. Man jobbar också aktivt
för att få en egen konstisanläggning eller inomhusarena. Tills vidare, när det inte finns naturis hemma på Solbergbanen,
använder man den kommunala konstisanläggningen Vassenga i Mjøndalen, i Nedre Eiker kommun.
Spelare att se upp med kan vara Simon Stavis, Thomas Moen och Kjetil Johansen som kom etta, trea respektive femma i Norska elitseriens skytteliga senaste vintern.
Solberg Bandy har åtta mästerskapstecken, "Kongepokaler", den senaste segern kom 1998. Efter att för andra året i rad ha vunnit serien kom man till NM-final 2009, men förlorade där mot Stabæk med 5-3. Dags för revansch i Sportservice Reebok Jofa Cup?
Stabæk Bandy
Stabæk är den verkliga suveränen i norsk bandy under de senaste åren. När man i NM-finalen den 13 mars i år slog Solberg med 5-3 innebar det att det fjärde raka guldet inkasserades av klubben från Bærum kommun.
Bærum ligger en mil väster om Oslo, och där finns klubbens hemmaplan Stabekkbanen, känd som ”Plassen”. Klubben startades 1912 och har totalt 17 NM-guld (vi kan ha räknat lite fel på den uppgiften).
Bland spelare genom åren märks namn som Pål Hanssen, Nikolay Hauger, Alexander Jamtsov och bekantingen från Ale-Surte Evgenij Opytov! ”Oppy” spelade ett par säsonger med norrmännen efter tiden i Surte, och avslutade väl sin bandykarriär med några NM-guld innan han flyttade till Kanada.
Aleksander Jamtsov, som tränat laget i fem säsonger, har lämnat sitt uppdrag och ersätts av svenskarna Erik Granat (huvudtränare) och Thomas Rosdal (assisternade). Båda har tidigare spelat i norska elitserien, Rosdal bland annat i Stabæk. Granat tränade Ready senaste vintern.
Uppdatering, Stabæk
Lämnar gör Dima Zinkevitch och målvaktshjälten Lars Johanson. Nya är Simen Holmen Jensen (åter efter studier i Trondheim) och Nikolay Salin (ny från Ready). Hemsidan nämner också "I tillegg tyder mye på at Simen Johnsen gjør retur til Stabækmålet."
Villa Lidköping BK
Villasupportrarna i bandytokiga Lidköping hade det inte så lätt i vintras.
Så sent som efter 24 av de 26 omgångarna låg man på kvalplats, men lyckades till sist kravla sig upp till en tionde plats. Detta var en särskilt stor besvikelse
då Villa säsongen dessförinnan gått till kvarstfinal, och där pressat Hammarby i tre knallhårda matcher.
Den allmänna uppfattningen i Lidköping är nog att laget underpresterade under säsongen, men i ärlighetens namn ska sägas att man drabbades av skador på nyckelspelare som Pär Fahlén, Daniel Andersson, Martin Johansson och Richard Fogelqvist. Glädjeämnen för supportrarna har varit den fenomenale målvakten Martin Berggren samt unga och lovande killar som Robin Olsson, Marc Kjellqvist och Rickard Fogelqvist. Bandyintresset är grundmurat i staden, efterfrågan på befintliga isytor är enorm, och det lär inte bli svårt att fylla den inomhusarena som är under uppförande med bandyspelare i alla åldrar.
Sparbanken Lidköping Arena är nämligen på gång! Enligt planeringen ska man inviga hallen i samband med annandagsbandyn i år. Den hittillsvarande utebanan blir kvar, och de nya omklädningsrummen kommer att serva båda planerna. Vidare kommer man bygga en restaurang med plats för 260 personer, företagsloger, kiosker med mera. Klubbens hemsida utbrister entusiastiskt: " Sparbanken Lidköping Arena har möjligjorts dels genom Lidköpingspolitikernas starka och samlade agerande samt genom det fantastiska bidrag som Sparbanken i Lidköping har ställt upp med, hela 76 miljoner kronor totalt! Detta är unikt i Sverige att en lokal bank sponsrar en byggnation på detta sätt. En stor eloge till våra politiker och till Sparbanken Lidköping!" Det är inte utan att en del av oss andra läser detta med viss avundsjuka...
Historiskt tillhör Villa de stora lagen, med en fjärde plats i den maratontabell som fortfarande kallas "Allsvensk", men som alltså omfattar de allra mest framgångsrika lagen. Villa har varit i SM-final två gånger, 1975 och 1983, men fick se sig slagna vid båda tillfällena. På senare år noteras säsongen 2004/2005 som en av de mest framgångsrika någonsin. Efter en andraplats i grundserien med snudd på serieseger blev man för första gången någonsin segrare i elitserien. Därefter slogs Broberg/Söderhamn ut i tre raka kvartsfinaler. I semin blev dock SM-suveränerna Edsbyn för svåra, och stod som segrare efter fyra matcher.
Under årets Silly season har från Lidköpingshåll följande rapporterats: Kent Edlund och Iivo Wegelius har värvats som tränare, och kommer att bilda en meriterad ledartrojka tillsammans med Ari Holopainen. Nya spelare är Finske landslagsmannen Timo Arjanko, 23, från OLS Uleåborg, målvakten Joakim Björkman, 20, från Tillberga samt Denis Riabchevski, 30, senast i Vetlanda och nu förste ryske spelare i Villas historia.
Örebro SK Bandy
En av bandysveriges verkliga klassiker kommer till Ale Arena och Sportservice Reebok Jofa Cup. Örebro SK var i tio SM-finaler mellan 1951 och 1973, och man stod som segrare hälften av gångerna. ÖSK kom på tredje plats i den första allsvenskan 1930-31, och höll sig kvar hela 60 raka säsonger. Man belägger sjätte plats i maratontabellen med sammanlagt 63 säsonger på högsta nivå. Det är bara Västerås, Sandviken och Edsbyn som spelat fler säsonger där.
I vintras gjordes ett ettårigt besök i Elitserien, ÖSK hamnade på sista plats och spelar kommande vinter i Allsvenskans norrgrupp.
Klubbens publikrekord är mäktigt: 12 736 åskådare räknades in på Eyravallen i mötet mot arvfienden Västerås SK 1959!
Även i Örebro ägnar man sig denna sommar åt att bygga en inomhusarena för bandy. Att det finns en rejäl uppslutning bakom satsningen framgår mer än väl av följande citat saxat från klubbens hemsida: ”Vid en presskonferens under tisdagen informerade kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme och byggherren Per-Johan Behrn att man slutit ett avtal som innebär att Behrn fastigheter köper namnrättigheterna för Vinterstadion i 15 år framåt för 15 miljoner kronor.”
Enligt planerna ska seriepremiären mot Tillberga 14 november spelas i nybyggda Behrn Arena.
På den sportsliga fronten kan noteras att klubbens facit under ”Silly Season” imponerar. Nye tränaren Stefan "Lillis" Jonsson är synnerligen meriterad, och med nyförvärv som Johan Thorsson (Motala), Johan Sandh (Skutskär), Petter Andersson (Västanfors) och Pavel Jakushev (Uralskij Trubnik) kan man nog betraktas som seriefavorit. Enda spelarförlusten vi snappat upp är Tomas Knutsson.
Det talas om att ÖSK’s målsättning är SM-kvartsfinal inom tre år, och värvningen av "Chricke" Granqvist från Edsbyn, ny klubbchef, understryker klubbens ambitioner.
Uppdatering, Örebro
Uppgifter om ett stort antal förlorade spelare har nått oss från olika håll. ÖSK's hemsida bekräftar förlusten av Mattias Aitman (Filipstad). De uppgifter vi fått talar om förluster i form av (förutom ovan nämnda): Mats-Olof Hallmans, Rickard Andersson, Jarno Väkiparta, Linus Forslund, Anders Wetterkvist, Pierre Jakobsson, Peter Willén (är istället ass. tränare) och Johnny Hellström.
Dessutom: Tomas Knutssons nya klubb är Vetlanda och ingen annan.